Intervjuer

Fem frågor till Sveriges miljömäktigaste man

18 augusti, 2014

Lisa Pyk Wirström spelar synth i bandet Vulkano (en avstickare av ”Those dancing days”) och intervjuar här Johan Kuylenstierna, chef för Stockholm Environment Institute och adjungerad professor vid Stockholms universitet, enligt tidningen Miljöaktuellt Sveriges miljömäktigaste person.

· · ·

”Klimatförändringar slår alltid hårdast på de som redan är mest utsatta”

×

Varför överkonsumerar vi (som de flesta svenskar) trots att vi vet att det är dåligt för klimatet?

– Detta är nog en av de svåraste frågorna att direkt besvara och på senare tid har tex beteendevetenskap och vetenskap om hur vår hjärna fungerar blivit allt viktigare. Vid ett seminarium nyligen (inte för miljöfolk!) ställde jag två frågor: (1) Anser du att du har en i grunden ohållbar konsumtionsstil? (2) Anser du att detta konsumtionsmönster utgör en stor risk ”för planeten”. I princip alla svarade ja (och insåg det absurda i detta) – och det blev en mycket intressant diskussion om varför. Ett par saker som ofta kommer fram är (a) människans ”inneboende drivkraft” till att ständigt förbättra sin livssituation; (b) en djupare liggande egenskap att lagra för ”sämre tider”; (c) ”det är så många som måste ändra sig för att det ska bli någon skillnad så varför ska just jag börja?”; (d) tidsperspektivet – det går väl bra att vänta lite?; (e) kunskap.

Naturligtvis finns det också personer som inte tror att problemen är så stora och därmed inte anser att det finns något behov av att ändra sig. Inom denna grupp finner du ofta även starka ”teknikoptimister” som menar att vi kommer att kunna fixa alla problem med ny teknik (snarare än fundamentala beteendeförändringar). Denna grupp är säkert större än vad vi ibland tror och jag anser att det är ett misstag att enbart föra fram klimatfrågan i isolering från andra miljö- och utvecklingsutmaningar – det handlar om hur vår livsstil påverkar en rad fundamentala system på jorden och hur vi snabbt utarmar våra naturresurser. Användandet av fossila bränslen har dessutom en lång rad negativa konsekvenser bortom klimatet (från havsförsurning till svåra luftföroreningar och storskalig markförstöring). Jag vill dock påpeka att jag också är ”teknikoptimist” – min grundläggande övertygelse är att vi måste vara öppna för olika lösningar; det finns inte ”ett rätt sätt”.

· · ·

Varför är klimatförändringarna en viktig fråga?

– Klimatet är ett av jordens fundamentala system – liksom t.ex. ekosystemen. Alla system är sammanlänkade och därmed innebär storskaliga förändringar av ett system att även andra system påverkas; ofta på sätt som kan vara svåra att förutspå. Klimatet har alltid och kommer alltid att variera och förändras – helt naturligt. Förändringar och variabilitet kan vara stora likväl som små, långsiktiga likväl som kortsiktiga. Min egen vetenskapliga bakgrund är Paleoklimatologi– dvs. läran om det historiska klimatet. Det betyder att jag har studerat naturlig klimatvariabilitet och vilka effekter denna kan få (eller rättare sagt – vi tittar ofta på effekterna och försöker förstå hur klimatet har varierat för att ge upphov till den observerade förändringen). En viktig kunskap från denna vetenskap är att även ganska små förändringar kan ge stora effekter. Detta är en orsak till att klimatförändringar är en så viktig fråga för mänskligheten. Klimatet är direkt kopplat till t.ex. vattenresurser, ekosystem och så vidare och påverkar därmed t.ex. jordbruket. Tryggad livsmedelsförsörjning är en av mänsklighetens största utmaningar och det handlar till stor del om en ökad konkurrens om mark och vatten. Små förändringar i klimatet kan radikalt ändra på produktionsförutsättningar i områden som idag är viktiga för jordbruket och vår försörjning.

Klimatfrågan är också starkt kopplad till energifrågan – och energi är också en förutsättning för all utveckling. Utmaningen idag är därför att utveckla ”morgondagens energisystem” som inte bygger på fossila bränslen (som har varit ett otroligt effektivt sätt att säkra energitillgång), men samtidigt inte skapar nya problem. Även sol, vind och vatten har tyvärr sina utmaningar också – vi får inte glömma det!

Till sist – klimatförändringar slår alltid hårdast på de som redan är mest utsatta (utsatta till följd av många olika orsaker). Det är därför även en fråga om rättvisa och solidaritet, att se till att skapa förutsättningar för människor som lever i fattigdom att kunna få ta del av en positiv utveckling.

·

Berör din forskning dig känslomässigt?
Hur då? Har du själv klimatångest?

– Idag ägnar jag mig inte aktivt åt forskning – som VD leder jag ett forskningsinstitut men min roll är inte att vara ”forskaren”.

När jag bedrev min egen forskning inom klimatologi så fick jag möjligheter att arbeta på många spännande platser; Antarktis, Eldslandet, Arktis och Lappland för att nämna några. Jag kände och känner en enorm ödmjukhet inför jordens system och naturen – hur fantastiska dessa system är, hur ”motståndskraftiga” de kan vara till förändringar men också hur mycket och snabbt saker kan förändras om olika faktorer samverkar. Min bakgrund har också präglat mig vad gäller att se saker i ett tidsperspektiv; jag anser att vi människor tenderar att vara lite historielösa i vårt agerande. Det finns många exempel på detta inom klimatdebatten; vi har mycket korta mätserier och när vi säger att det ”aldrig har varit varmare” eller ”aldrig har varit kallare” osv så bör vi vara lite försiktiga. Jag blir väldigt negativt känslomässigt berörd när jag träffar riktiga ”klimatskeptiker” men jag blir faktiskt också negativt känslomässigt berörd när jag ibland lyssnar på en del personer från ”andra sidan” som försöker skrämma till handling. Jag kan förstå varför – men det är en farlig taktik. Det sägs många saker som inte är vetenskapligt korrekt och där man inte tittar på helheten i problematiken (t.ex. när människor drabbas av tropiska orkaner). Tyvärr är debatten för polariserad och politiserad – det tycker jag kan vara frustrerande.

Nej, jag har inte klimatångest. Jag anser att frågan är extremt allvarlig – men min tro på mänskligheten och vår förmåga att hitta lösningar är stor. För mig gäller det att hålla ”ångesten borta” då jag inte anser att ångest är en drivkraft som leder till handling och kreativitet. Jag har dock mycket stor förståelse för att många kan känna ångest inför framtiden även i denna fråga.

·

Vad tror du krävs för att vi ska kunna åstadkomma förändring?

– Massor av saker. Allt från individuella beteendeförändringar, till ny teknik till regionala och globala överenskommelser. Vi måste förändra hur våra städer byggs, hur våra transportsystem planeras, hur skattesystemen ser ut. Vi behöver ta bort subsidier till fossila bränslen, satsa på olika former av förnybart. Vi behöver förändra jordbruket i grunden. Vi behöver se över de internationella handelssystemen. Vi behöver bli resurseffektiva och sluta kretsloppen. Det som är bra är att det finns mer och mer forskning som visar att detta är vettigt – inte bara för klimatet och miljön men även för människors hälsa och välbefinnande.

Individen är viktig, både som konsument men också (i demokratier) för att det är vi som måste ge stöd till politiker som vågar.

·

Vilken är den största källan till hopp i klimatfrågan?

– Människans kreativitet, det faktum att kunskapsnivån hela tiden ökar (trots allt) och att länder som Kina, Indien och USA gör ”mer än vad vi tror”. Det händer mycket mer utanför de internationella förhandlingarna – som tyvärr ofta tar fram den sämsta sidan hos många stater. Jag är som sagt också optimist vad gäller ny teknik – vilka enorma förändringar vi har sett på mycket kort tid inom t.ex. energisektorn, förändringar vi knappt kunde drömma om för 10 år sedan. Här kommer också helt nya bolag som tänker på ett helt annat sätt. Vi får hoppas att utbildningssystemen reformeras för att svara upp mot denna framtid och dess behov!

Sedan får vi inte glömma att miljarder människor har lyfts ur fattigdom under de senaste decennierna. Detta ses ju ofta som en ”del av problemet” då resursanvändningen har ökat dramatiskt – men vi måste se det som en del av lösningen. Människor som får det bättre får också mer utbildning, kunskap mm. Det är ”medelklassen” som driver på mycket av det positiva förändringsarbetet; man vill inte leva i skitiga städer med odrickbart vatten etc.

×

Lyssna på Vulkano (Lisa Pyk Wirström) på Spotify.

×