Intervjuer

Att knäcka en klimatdepression

20 augusti, 2014

Tomas Andersson Wij ställde fem frågor till Jonas Mosskin, psykolog, organisationskonsult och frilansskribent, som ofta föreläser om psykologiska perspektiv på klimatfrågan.

· · ·

”Evolutionen har gynnat människor som tänker kortsiktigt”

×

”Det går för långsamt för att vi ska märka förändringarna, men för snabbt för att vi som kollektiv ska kunna anpassa oss till effekterna utan att behöva göra stora omställningar här och nu”

· · ·

Kan man tala om klimatdepression och hur skulle du i så fall beskriva den?

– Det tycker jag man kan göra. De flesta som är engagerade i klimatfrågor har upplevt känslor av ilska, oro och ångest. När den initiala ilskan och ångesten har lagt sig drabbas många av oss av ett slags apatiskt tillstånd. Vi vet att utvecklingen går åt fel håll, och vi skulle vilja göra något men steget till handling är långt, särskilt när utmaningarna är så stora och globala. Vår passivitet och bekvämlighet gör att vi lätt faller in i gamla mönster där vi lever på som vanligt och som alla andra. Det blir till slut en form av klimatdepression. Något som vi som individer och kollektiv tillsammans skapar.

· · ·

Hur knäcker man en klimatdepression?

– Vi måste inse att det handlar om klassiska försvarsmekanismer som gör att vi inte förändrar vårt beteende i en mer hållbar riktning. Det är svårt och jobbigt att ändra vanor, det ligger i sakens natur. Ofta krävs det att vi upprätthåller ett nytt beteende en längre tid för att skapa en ny vana som blir en del av vår vardag. De flesta av oss är inte så uthålliga och då märker vi inte heller effekten eller nyttan som ett mer klimatsmart beteende skulle innebära.

– För att knäcka klimatdepressionen gäller det att dels börja förändra saker som du redan tänkt att du borde göra, men ännu inte gjort, men det krävs också att du kopplar den nya vanan till en värdering hos dig där du månar om en mer hållbar livsstil och värld. Att det är ett steg i riktningen mot att dra ner på ditt ekologiska fotavtryck. Om nya vanor är en del av våra värderingar kan såväl individer som organisationer lättare motivera förändringar. Det kan också vara en idé att tillsammans med andra i familjen, vänner eller på arbetsplatsen hjälpas åt att upprätthålla den nya vanan. Om organisationen sanktionerar och uppmuntrar promenader, cykling, sopsortering, energibesparing eller vad de nu kan handla om så är det lättare att hålla fast vid beteendeförändringen. Tillsammans med andra kan vi bli motiverade och mer beslutsamma.

· · ·

Varför är hopp viktigt för att åstadkomma förändring?


– Vi behöver känna en personlig mening i våra liv och vi behöver uppleva KASAM – en känsla av sammanhang. Hopp är bränsle och engagemang som kan motivera oss att fortsätta fast det känns motigt. När jag cyklar till jobbet när det regnar eller är mitt i vintern, försöker jag intala mig själv alla positiva effekter för mig personligen och för klimatet. Att fortsätta och cykla fast vädret inte är så gynnsamt blir också ett slags test på min motivation. Att ändå hålla fast vid min vana blir ytterligare ett bevis på min beslutsamhet. Den kan både motivera och inspirera mig och andra i min omgivning.

· · ·

Varför har vi så svårt att tänka långsiktigt?


– Evolutionen har gynnat människor som först tänker på våra kortsiktiga behov av trygghet, värme, mat och tak över huvudet. Vi människor har hjärnor som är konstruerade för att registrera omedelbara hot i vår närmiljö. Dessvärre är vi sämre på att tänka långsiktigt och se konsekvenserna av vårt och andras handlande på lång sikt. De flesta av oss köper vinterjackan när den första snön har kommit, trots att vi vet att det blir kallt och minusgrader varje år. Klimatförändringarna har nackdelen att det går för långsamt för att vi med våra sinnen ska märka förändringarna, men för snabbt för att vi som globalt kollektiv ska kunna anpassa oss till effekterna utan att behöva göra stora och radikala omställningar av våra samhällen här och nu.

· · ·

Är det någon vits att uttala klimatlöften?


– Forskning har visat att tvärt emot den mediala bilden så håller politiker de flesta vallöften. Det är ett bevis för att offentliga utfästelser fungerar som riktmärken och agendor för politiken. Så fungerar vi människor även på individnivå. När vi börjar göra publika löften och utfästelser om att förändra vanor och levnadsmönster så fungerar det både som piska och morot för att leva ett mer hållbart liv.

×

Lyssna på Tomas Andersson Wij på Spotify.

×